«« | Lets walk | »»

maj 11, 2008

Pratade med en väninna och sa till henne att jag gick ” lets walk ” , 12 kilometer var det och så gick jag tillbaka till stan från tekniska högskolan och total gick jag 14 kilometer.

Hon verkar förvånad: frivillig?

Jag skrattar: nej, under pistolhot, visst gick jag frivillig, vad tror du?

-         tja, bara konstig att någon väljer att gå så lång.

….

Men härlig var det , att gå runt Brunnsviken i en härlig lördag ( gick 12 kilometer i  2 timmar, 6km/timme J ) och sedan Qarnavalen , med kth studenternas påhittade grejer.

 

Sedan tänkte jag ett tag på min väninnas kommentar. Bland iranska kvinnor är det inte så populär att röra på sig, kanske ligger det i den syn som vi fick från skolan gentemot sport och allt. Sport har aldrig räknats som en seriös lektion i skolan. Att kunna simma var något som familjen skulle ordna själv om de tyckte att det var viktigt. Vilket min familj tyckte det och vi fick lära oss simma som barn. Men när jag kom till Sverige fick jag veta att det är inget självklarhet att alla iranier – särskild kvinnor – ska kunna simma.

När jag tänker på min mor och alla kvinnor i släkten och de bekanta, jag ser mest runda o mulliga kvinnor, onödig fetma som egentligen skulle inte finnas där om de hade lite mer aktiv och kroppslig liv.

Efter revolutionen, de åren som jag bodde i Iran med min dotter, sökte jag en  sport klubb  för mig o min dotter , och jag hittade en , bordtennis  för mig själv och gymnastik för henne. Inomhus självklart, kvinnor skulle inte kunna vissa sig utomhus utan slöja men bättre än ingenting. Att vara utan kroppsliga aktiviteter var helt otänkbar för mig. Det hjälpte mig alltid att tänka klarare, jag helt enkelt kunde inte klara mig utan.  Hade ingen passion till bordtennis, men att kunna ha en klubb där vi kunde sporta och vara i fred var viktig.

Jag uppskattar verkligen alla sådana fina aktiviteter som ordnas i Sverige, vårruset, tjejmilen, mataton osv. Förutom allt friskvård och hälsosamma njutningar , ger det en känsla av gemensamhet som är underbart.

 

Så nästa gång är det blodomloppet (firman betalar) och tjejgåing och …

 

[ 19:59 | Mahshid | 0 Trackback | 0 Kommentarer ]

Mahshid Rasti
Stockholm, Sweden
En iransk kvinnas tankar och funderingar om existens, feminism, humanism, rasism, politik, miljö, mänskliga rättigheter och mycket mer.
Jag kommer att skriva en hel del om Iran och iranska människors kamp för rättvisa och demokrati.Där är alltid mitt hemland och aldrig långt bort. Men också om livet i Ikea landet.






Powered by MT3.35